Den röda tråden


Orden är den röda tråden i mitt liv. Jag föddes 1972 på Stockholms Allmänna BB och växte upp på landet 5 km utanför Tungelsta i Sörmland. En lekfull plats med många kompisar under sommaren då flera hade sitt lantställe där. Under vinterhalvåret var det dock mer stillsamt och ensamt – vilket lyckligtvis gav tid för fantasi och skapande. Redan när jag var så där en 6-7 år gammal skrev jag sorgliga sånger som jag spelade in på kassettbandspelare. Texterna handlade om att jag var van men att efter regn kom solsken. Så balansen mellan vemod, hopp och en gnutta humor fanns redan då!Anita Jacobson

2008 var året då jag för första gången var på ett Poetry Slam och när jag åkte hem gjorde jag det som länsmästare!

Jag hade redan under min studietid på folkhögskola 1993/94 skrivit poesi som jag framfört i en slags kroppslig gestaltning på scen utan att känna till benämningen estradpoesi. Sedan fortsatte skrivandet via musikstudier och filmmanuskurser och kreativt skrivande vid universitetet för att till sist landa där jag en gång började med vardagsnära och lite vemodiga texter i en tragikomisk ram.

När jag skriver estradpoesi så skriver jag medvetet för att det ska framföras på scen. Jag gillar när det skrivna ordet får vingar och bärs ut av rösten och det är det som är estradpoesi för mig - ord på scen. Ord som får flyga ut och röra vid de som lyssnar och förhoppningsvis beröra. En modig kvinna som kom och lyssnade på mig utan att ha en aning om vad estradpoesi var för något, blev glatt överraskad och utbrast "Inte trodde jag att jag skulle få skratta också!".

Sommaren 2011 kom diktsamlingen "De lyckligt lottade" ut. Bokens tillkomst var främst för att de som lyssnat på mina uppträdanden efterfrågade det. Boken som nu finns i utvidgad utgåva säljer ständigt slut och har sålts i ca 250 ex vid det här laget, vilket är en mycket glädjande siffra och förvånande för att vara lyrik!

Våren 2012 hade jag premiär på "De lyckligt lottade" som lunchteater på Sveateatern i Sundsvall och föreställningen fick ett mycket fint mottagande och recension i Sundsvalls tidning.

Hösten 2012 uppträdde jag på Bokmässan i Göteborg i bl a Rum för poesi, jag blev förärad ett författarstipendium från Norrländska litteratursällskapet och var ute på en turné tillsammans med Kristina Sandberg, Peter Lucas Erixon, Björn Löfström och Mikael Niemi. 

December 2012 blev jag utvald som en av de fem bästa manusskribenterna i region nordväst i tävlingen NY TEXT som Riksteatern arrangerar varje år. 

2013 var det dags för 15-årsjubileum för poesifestivalen PoesY och jag var inbjuden att medverka under finalkvällen som en av huvudpoeterna – samma plats som jag fem år tidigare för första gången kom i kontakt med Poetry Slam och förstod att poesi från scen var min melodi. 

2014 blev det premiär för min lyrik att nå en publik även utanför landets gränser under "Belarusian-Swedish Literary Days" i Vilnius i Litauen och Brest i Vitryssland. Spännande att bli översatt till annat språk och belarusiska klingar så vackert! I Vilnius fick jag sällskap av poeten Athena Farrokhzad - då visste jag inte vem hon var men efter hennes omtalade Sommar i P1 vet nog hela Sverige vem hon är! 

I september 2014 kom min min nya lyriksamling "Varannan vecka död" ut som skildrar livet innan, under och efter en skilsmässa. I oktober kom en utvidgad nyutgåva av "De lyckligt lottade".

Hösten 2014 fortsatte i samma fina spår med tre framträdanden på Bokmässan i Göteborg – Litteraturscenen, Rum för poesi och Lilla scenen på Internationella torget.

Tidigt fick jag veta att "Varannan vecka död" ansågs lovande att kandidera till det nya Selmapriset och så glad jag blev när beskedet kom att jag var en av de som kom med! Helt fantastisk känsla att nå ut och beröra med min text utan att fylla orden med kropp och röst.

I januari 2015 kom beskedet att jag var en av de aderton som gått vidare från hela Sveriges egenutgivning i alla genrer att nomineras till Selmapriset!

Det hela slutade i topp fem med ett fint hedersomnämnande – "I hennes dikter gömmer sig de djupaste känslor efter en separation – vilka gestaltas i en vardagsrealistisk stil som kan mäta sig med en av våra största diktare i modern tid: Eeva Kilpi." 

Under våren 2015 var jag med och invigde Teater SOJAs nya lokal med min föreställning "De lyckligt lottade" som jag även spelade i februari i min barndoms kommun Haninge (ÄNTLIGEN!) och fick en återträff med gamla klasskompisar, det var kul.

Våren bjöd även på bokrelease av essäsamlingen "Vi läser dig Lars Ahlin" där jag medverkar.

I november 2015 blev det premiär för "Varannan vecka död" på scen – och den fick fina recensioner i Sundsvalls Tidning.

2016 innehöll framträdanden och workshops samt en ny diktsamling – "Det kunde ha hänt här" med läsning i Rum för poesi på Bokmässan i Göteborg.

16 mars 2017 blev jag invald i styrelsen för Författarcentrum Norr.

Ja, så här rullar det på.

Förutom att bära fram mina egna ord på papper och scen så gillar jag skarpt att gestalta även andras texter – att bli skådespelare var länge det jag ville och jag sökte scenskolan seriöst en period. Nu får jag agera med min egen föreställning plus att jag den senaste tiden även fått möjlighet att medverka i olika filmprojekt vilket är riktigt roligt!


Ibland glimmar lyckan till som en vacker såpbubbla! : )